Tur till Saadiska gravkammarna

Den centrala mausoleumkammaren, där sultan Ahmad al-Mansur ligger begravd, är en hisnande syn: tolv Marmorkolonner bär upp ett utsmyckat, förgyllt tak av cederträ med ett valv av muqarnas i bikakemönster. Färgglada zellige-kakelplattor täcker alla ytor. Det är kompakt, mycket detaljrikt och anses allmänt vara ett av de vackraste rummen i Marockos arkitekturhistoria.

När den alawitiske sultanen Moulay Ismail ville utplåna minnet av Saadidynastin murade han igen gravkammarna i stället för att förstöra dem – kanske av vidskeplighet för att inte störa de döda. De förblev förseglade och bortglömda i över 200 år, tills en fransk flygkartläggning 1917 av en slump avslöjade platsen. Denna berättelse om döljande och återupptäckande är en del av det som gör besöket så gripande.

Utöver den berömda Salen med de tolv pelarna omfattar anläggningen två mausoleer och en trädgård med öppen innergård. På den utomhusbelägna begravningsplatsen finns gravar tillhörande soldater, lärda, judiska kungliga rådgivare och konkubiner – en sällsynt begravningsplats för människor av olika trosriktningar som speglar den kosmopolitiska verkligheten vid det saadiska hovet.

Gravkammarna utgör höjdpunkten i det saadiska hantverket: väggar av snidad stuckatur, arabisk kalligrafi i bladguld, handskurna geometriska zellige-mosaiker och handmålade tak av cederträ. En stor del av utsmyckningen hämtar direkt inspiration från nasridernas tradition, som skapades av andalusiska hantverkare som flydde från Spanien efter Granadas fall 1492 och bosatte sig i Marocko.

Saadiska gravkammarna ligger i samma kvarter som El Badi-palatset (7 minuters promenad), Kasbah-moskén (alldeles intill) och Bahia-palatset (10 minuters promenad), vilket gör dem till ett självklart centrum för en förmiddagsutflykt i Marrakechs Kasbah-kvarter. Eftersom besöken är relativt korta (30–45 minuter) är det enkelt att kombinera dem utan att ta i för mycket.