Kombination: Eiffeltornet Summit Tour + Musée d'Orsay biljett

It is my absolute favorite museum, with a wonderful layout. The best time to visit is just before closing, when the people who love snapping selfies right in front of the masterpieces have left the Impressionist galleries, offering a brief window to truly savor the experience. Perhaps they should introduce special "sessions"—priced higher, but with a no-photography rule? :)

The ticket was effortlessly accepted and they even allow me to enter earlier than the ticket so I had plenty of time to see the collections. It was crowded but not uncomfortably so. The museum is beautiful and even with some entrances blocked because of remodeling, easy to access by metro.

Det var inte helt klart när det gällde öppettider och tidsbegränsningar, men när de officiella biljetterna kom med fri entré och utan tidsbegränsning blev jag glatt överraskad! Dessutom behövde jag praktiskt taget inte köa vid ingången. Jättebra!!!

Vi hade problem med biljetten, men en jättetrevlig ung dam vid ingången hjälpte oss. Renoir-specialutställningarna var fantastiska, liksom takterrassen.

Unique museum by content of art work and ingeniously re -purposed old train station. Great cafe. Exit to the roof gives almost panoramic views of Paris

Musée d’Orsay är inte bara ett museum: det är en av de där platserna som stannar kvar i minnet även efter att man har gått därifrån, som en känsla som är svår att förklara men omöjlig att glömma. Redan när man går in upplever man en sorts tyst ”wow”. Den före detta järnvägsstationen, byggd för världsutställningen 1900, välkomnar dig med det enorma öppna utrymmet, glasfönstren, den gigantiska klockan… och för ett ögonblick stannar du upp. Inte för att titta på något särskilt, utan bara för att andas in atmosfären. Det är en av de där platserna där du inte känner behovet av att skynda dig. Sedan börjar du gå, utan brådska, och sakta men säkert inser du att du inte bara tittar på tavlor... du upplever dem. Framför Claude Monets verk känner du nästan lugnet i vattnet och ljuset, medan du med Edgar Degas träder in i intima, stulna ögonblick, som om du vore där med hans motiv. Men det är framför Vincent van Goghs målningar som något verkligen förändras: det finns en annan energi, mer intensiv, nästan orolig. Du tittar inte bara på dem... du känner dem. Det fina är att man inte behöver vara konstexpert. Tvärtom, kanske är det bättre att inte vara det. För på d’Orsay låter du dig styras mer av känslorna än av förnuftet. Det händer att du stannar framför en tavla längre än väntat, utan att riktigt veta varför. Och det är helt okej. Och så är det den där ikoniska utsikten från klockan. Du tittar ut och ser Paris filtrerat genom tiden, som om du betraktade staden från en annan epok. I det ögonblicket inser du att museet inte bara finns på insidan... det finns också på utsidan, i staden som fortsätter att leva. Musée d'Orsay är en av de där platserna som man inte bara ”besöker”. Man går igenom det, och på något sätt går det igenom en. När man går ut är man kanske trött, men det är en skön, fullständig trötthet. Som efter något som verkligen har lämnat något inom en.